söndag 17 april 2016

Alla borde ha en Maria i sitt liv

Jag har alltid sett mig som en social varelse som är öppen, men det finns ändå bara ett fåtal människor jag anförtror i princip allt i mitt liv. En av dem är mina fina bästa vän Maria som funnits vid min sida från det jag var 16 år ungefär.

Jag kan vara mig själv fullt ut med henne. Hon är där och tröstar om jag behöver det och kommer med goda råd om det är det jag vill. Hon har ett hjärta av guld och finns alltid där.

För någon vecka sedan hade hon födelsedag och jag blev bjuden på brunch efter att jag fört killarna till dagis, förskola och skola. Jag tänkte lite större gällande present till henne i år. För det mesta har det varit en blomma eller en godispåse som jag gett. Men så många gånger som jag stod utanför hennes dörr kl.9.05 på morgonen när jag var så trött här i början på året ville jag ge något finare än vanligt. Alla de morgnarna kom hon och öppnade i pyjamas, bryggde en kopp kaffe och lät mig gråta och ventilera mina tankar... hon var så värd något lite extra fint i födelsedagspresent i år.

Maria stickar inte så mycket själv. Och hon länkade för ett tag sedan en bild på ett par sockor som en bekant hade stickat och hon tyckte de där sockorna var så fina.

Jag visste att jag sett just de där sockorna på garnstudios hemsida. Jag hittade mönstret, köpte två garnnystan och satte igång.


Gåvan gladde Maria jättemycket och jag älskar att ge bort saker jag gjort själv, speciellt när mottagaren förstår värdet och jobbet man satt ner på det. Jag tycker om att ge bort sydda saker också, jag tycker överlag om att ge bort saker jag tillverkat. Men onekligen sätter du mera tid på att sticka ett par mönsterstickade sockor än du gör när du syr en tröja.

Jag visste nog inte vad jag gav mig in på gällande dessa sockor för det var tålamodsprövande. Men det var samtidigt roligt att sticka mönsterstickade sockor. Jag har aldrig förut stickat något så invecklat där man behövde räkna maskantalet så noga som här. Men det gav mersmak. Få saker är så lugnande för kropp och själ som att sticka maska för maska i ett mönsterstickat projekt. Du kan inte ha bråttom, det går inte att skynda och just nu är det just det där lugnet stickandet medför som gör att jag hittat stickgnistan igen. En gnista som börjar ta alltmera fart...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar